Ny Termin, Nytt Liv

Oj. Det är visst redan april. Det gick fort. Och så har jag inte bloggat på flera veckor. Men jag har något att skylla på, jag har varit ute i ingenting. Spenderade hela spring break nere i Utah, i öknen, mer bestämt Indian Creek när Moab.
Vilken upplevelse! Har påverkat mig på djupet. Kan omöjligt få ner allt här och kan än mindre beskriva känslan det lämnat efter sig. Kan bara säga att det var en av de bästa saker jag gjort.
Jag lyckades övertala 3 vänner härifrån att följa med mig ner på en "roadtrip". Min vän Oskar, som jag lärde känna i Linköping är där och klättrar i ett par månader och vi bestämde att vi skulle mötas. Så jag, Ane, David och Wolfram körde de dryga 20 timmarna ner och stannade där i en vecka. Vi campade och levde utan el och rinnande vatten. Tvättade av oss i ett vattendrag och uträttade våra behov i naturen. Livet var så enkelt och så behagligt. Jag steg upp och gick och la mig med solen och så klättrade vi på dagarna. Världens bästa sprick klättring finns kring Moab och det var verkligen en upplevelse. Jag har ju bara klättrat inomhus tidigare så äntligen fick jag komma ut och prova det på riktigt. Och det är inte vilket ställa som helst att börja på, jag tror att jag och mina 3 vänner från Seattle var de enda nybörjarna i området. Men Oskar och hans vänner tog väl hand om oss och det känns som att jag lärde mig massor. Nu vill jag inget hellre än att åka tillbaka och klättra, klättra, klättra. Det enda jag kan tänka på för tillfället vilket är lite distraherande så här i skolstarten.

Skolstarten ja, nu har vårterminen börjat. Sista terminen här, snyft! Efter att ha slitit som ett djur för att få till bra kurser den här terminen känner jag mig äntligen ganska nöjd. Och det var verkligen slitigt. I onsdags kom jag hem klockan tio på kvällen, öppnade väskan och såg min lunchlåda, full med mat. Insåg då att jag varken hunnit äta eller bli hungrig på hela dagen, sen kl 8 på morgonen. Måste säga något om stressen, för det händer som ni alla vet aldrig att matvraket Karin glömmer att äta. Men, nu är det värsta över och jag har kurser som jag är ganska nöjd med. Psychobiology of Women, vilket verkar vara en superintressant kurs med en helt underbar professor. Och så tar jag en fotokurs. Ja jag vet, det är helt off track, men i brist på bra kurser tänkte jag att lite kreativitet kan aldrig skada. Läraren är jätteduktig och kursen kräver mycket jobb, men på ett kul sätt. Har precis varit ute och tagit upp en halv rulle och känner mig enormt motiverad. Den sista kursen jag tar är den jag ser minst fram emot. Det är en kurs som kan sägas motsvara organisationspsykologi, och är ett krav från Stockholms universitet så jag följer deras kursplan för psykologprogrammet. Just nu känns den både trist och oviktig, men jag får bita ihop för att minska på lidandet när jag kommer hem. Har en känsla av att de kommer plåga mig tillräckligt som det är (dvs inte tycka att några av mina kurser här kan tillgodoräknas, men då blir det fajt!!)