En härlig helg är över

Söndagkväll. Jag är precis så slut som man ska vara i slutet av veckan. Vill egentligen bara lägga mig och sova, men 8 är lite väl tidigt.
Vi hade fest här igår. Ane fyllde 25. Det var precis lagom mycket folk och bra stämning. Inte alls som den förra festen vi hade, då huset var proppfullt. Gårdagskvällen slutade dock lite märkligt. En kille hade visst lyckats bli alldeles för full. Jag hade inte märkt det över huvudtaget, snarare pratade vi om hur lugnt och skönt det var. Men så fick jag höra att den fulla killen hade gått ut i mitt hus och somnat. Ok sa jag, bara han försvinner när jag ska sova. Så småningom satte de honom i en taxi och när jag skulle gå och lägga mig fick jag en glad överraskningen. Killen hade kräkts, på min heltäckningsmatta och min säng. Och pricken över i, han hade täckt över skiten med min pyjamas och lite kläder. Man tackar, man tackar. Tji fick man för gästfriheten. Så jag torka spya och skrubba heltäckningsmatta halva natten.

Men nu till något trevligare. Jag hade min första skiddag i USA igår. Underbart, helt underbart! Vilken lyckokänsla. Att få komma ut, att få komma upp, att susa ner... Vi åkte till ett berg 2 timmar utanför stan. Jag min vän Davide (som jag lärt känna genom klättringen) och hans kompis. Det var öppningsdag så snön var helt orörd. På en
del ställen var snölagret alldeles för tunt, men efter en liten hike fick vi ett sagolikt puderåk. Jag var så nöjd igårkväll. Och att avsluta kvällen med god mat och vin på Kingfish Cafe (min favoritrestaurang hittills) och en liten hemmafest, var helt perfekt. Och så snöade det i stan igår. Gatorna var vita, vilket tydligen händer max en gång om året här. Det var så vackert. Men nu är det äkta Seattle-slasket tillbaka. Och de säger att det kommer vara så här ca 3 månader framöver, kallt, blött och ruggigt. Verkligen uppiggande. Måste kanske ta en liten semester till Hawaii, det är ju inte alltför långt...

För övrigt har jag det bra. Livet lunkar på och jag trivs. Det är bara en dryg vecka kvar på terminen, vilket känns både skönt och ledsamt. Har en massa att göra på slutet, 2 uppsatser nu i veckan och 3 final exams i början på nästa vecka. Men det känns hanterbart, har mer is i magen nu. I veckan fick jag tillbaka 3 tentor, alla med bra betyg, så jag börjar inse att kvalitetsnivån på det man gör inte är så hög som jag först trodde. Och så börjar jag nog med mer bekväm med språket, det går snabbare att skriva och läsa. Men, oh boy, vad rikt det engelska språket är på ord. Känns som det finns oändligt många och som att jag bara kan en bråkdel av dem.

Nej, time to get serious. 20 sidor Habermas som ska läsas (och förstås) inom närmsta timmen.