Frusen

Va. Är det en vecka sen jag skrev? Tokigt. Jag trodde det var i förgår.
Sitter hemma i vardagsrummet och fryser. Det är så kyligt här i huset. Lite varmare ute i min studio, så snart går jag dit och myser. Men å andra sidan är det så mycket trevligare med sällskapet här inne i huset. Borde egentligen gå och lägga mig, är dödstrött. Har varit på en kurs i Motivational Interviewing hela dagen, som en del av det forskningsprojektet jag ska hjälpa till med. 8 timmars stillasittande, i ett trångt rum med massa människor och dålig luft. Förutom lunchpaus, hade vi 2 5-minuters pauser. Vi var på 16e våningen och jag ville ner och köpa kaffe. Såklart stanna hissen på samtliga våningar, på både ner- och uppvägen. Omöjligt att hålla 5-minutersgränsen. Ja, det jag ville säga med det här är hur förvånad jag är över hur folk orkar. De bara kör på, utan bensträckare, utan pauser. Pratade med min huskompis Ane idag, de verkar ha det likadant, 4 timmarspass utan rast. Crazy!

Vi hade strålande sol hela helgen. Och jag blev en ny människa igår. Var ute och hikade i bergen, ca 1 timme utanför stan. Precis vad jag behövde. Naturen, skönheten, friheten. Nu är jag som jag ska i huvudet igen.
Det var otroligt vackert.
Och i lördags var jag på fotbollsmatch, amerikansk fotboll. Vilket spektakel. Ingen sport egentligen tycker jag. Ingenting händer på jättelång tid, helt plötsligt ligger alla spelare i en hög på varandra och sen händer inget på evigheter igen. Omöjligt att förstå,men det var kul att uppleva det en gång. Matchen pågick i 3 timmar. Som en heldags-event, och fullt med öppna bilar, partytält och små "läger" på parkeringsplatsen. Och alla fansen klädda i lila och gult. Det är universitetets färger, förskräcklig kombination. Jag kommer hata lila när jag åker härifrån, alla har det på sig.